Natten mellan den 18 och 19 september fick Ramnäs kyrka i Västmanland påhälsning. Ett fordon körde in genom porten till kyrkogården och strålkastarna slogs sönder så att kyrkobyggnaden försvann in i mörkret för nattbilisterna på riksväg 66 strax intill.

Tjuvarna tog hängrännor, fönsterbleck och drog ner cirka 100 kvadratmeter koppartak med hjälp av sitt fordon. Långa repor i putsfasaden tyder på det. Kvarlämnade verktyg skvallrar om att de blev störda och lämnade kyrkan i en hast.

Där slutar polisens spår. Årets 41:a kopparstöld från en kyrka var ett faktum.

– Det är oerhört ledsamt, jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner sorg helt enkelt.

Kyrkoherde Johan Hedlund vandrar omkring bland byggställningarna som redan har kommit upp. Regnet smattrar mot de gröna presenningarna och han konstaterar att det trots allt kunde ha varit värre.

– Om man inte upptäcker det i tid kan vatten rinna in i kyrkan och skapa allvarliga fuktproblem. Då blir det riktigt dyrt.

Inom någon vecka kommer plåtslagarna till Ramnäs kyrka för att laga taket – med kopparplåt. Kanske är det dags att tänka om, funderar Johan Hedlund.

– Alla vet att stölderna ökar. Men kyrkan är ett kulturminne och länsstyrelsen kräver att vi har koppartak. Det är ett bra och hållbart material, men kanske är det dags att tillåta andra material.

Precis som kyrkoherden förundras Anne Salminen över att ingen i byn hörde eller såg tjuvarna när de skramlade med kopparplåten mitt i natten. Hon driver en djuraffär i Ramnäs och skakar på huvudet när stölden kommer på tal.

– Även om jag inte är någon kyrkobesökare är det obegripligt hur man kan stjäla från ett heligt hus. För mig är det likvärdigt med gravplundring, säger hon.

Den röda metallen är eftertraktad i dag. Stölderna av kyrktak, järnvägsledningar och telekablar följer världsmarknadspriset på koppar.

2007 anmäldes åtta kopparstölder mot landets kyrkor, 2008 var siffran 27 och året därpå sjönk plötsligt stölderna till elva, enligt statistik från kyrkans eget försäkringsbolag.

– Då var det lågkonjunktur och priset halverades. Detsamma kan sägas om kopparstölderna, säger Patrik Olsson på Kyrkans försäkringar AB.

Året därpå steg siffran till 29, hittills under 2011 har 41 kyrkor drabbats.

Ja, 42 egentligen. För samma natt som tjuvarna besökte Ramnäs, gjorde de en avstickare söderut längs väg 252 till Sura kyrka utanför Surahammar en knapp mil bort. Antagligen för att rekognosera. Enda spåret var ett sönderbänt fönsterbleck – en vecka senare kom förklaringen.

När kyrkvaktmästare Mikael Rundberg på morgonen den 26 september som vanligt vandrade upp till sin kyrka möttes han av en chockerande syn. Ett tiotal hängrännor var avklippta, fönsterbleck saknades och av koppartaket på sakristian fanns ingenting kvar.

– Benen vek sig nästan på mig när jag upptäckte hur det såg ut på baksidan. Jag vet inte vad jag ska säga… Egentligen blir jag mer ledsen än arg. Vi har varit med om så mycket, jag tycker det kunde räcka nu, säger Mikael Rundberg när han kliver upp på en stege för att lägga presenningen till rätta i den kraftiga blåsten.

Han berättar om den gamla stavkyrkan som brann ner för drygt tio år sedan. Om vattenläckan i församlingshemmet och kyrktaket som blev stulet för två år sedan. Och nu var det alltså dags igen.

Vad tjuvarna får betalt för bytet i Sura är omöjligt att veta, men en lokal skrotfirma har uppskattat värdet till cirka 8 000 kronor på marknaden. Att återställa skadan bedömer samma firma kommer att kosta cirka 200 000 kronor, varav församlingen får betala runt 10 000 kronor i självrisk.

Det är inte första gången som en kyrka drabbas flera gånger, konstaterar Patrik Olsson. Har tjuvarna väl hittat en avlägset belägen kassako är oddsen låga att de återvänder.

– Då blir självrisken en tung kostnad för församlingarna. Dessutom är risken stor att takkonstruktionen skadas och att ovärderliga föremål i kyrkorummet förstörs, säger han.

Larm och övervakningskameror är en möjlighet för oroliga församlingar. Men Patrik Olsson slår ett slag för tre billigare motåtgärder:

– Informera närboende om att de ska ringa polisen om de ser någon som rör sig kring kyrkan på natten och se till att det inte finns några fasta stegar. Dessutom är det klokt att sätta upp vägbommar som försvårar för bilar att komma nära kyrkobyggnaden, säger han.

Kopparstölderna i Ramnäs och Surahammar är inga isolerade fenomen. De hänger samman med den stora efterfrågan på koppar i världen, varje år används nästan 15 miljoner ton.

Det är främst ledningsförmågan som gör metallen perfekt för elektriska motorer och kablar och viktig i uppbyggnadsfasen av samhällen. Efterfrågan på koppar är med andra ord stor i utvecklingsländer, framför allt i Asien.

Men ingen vet säkert vart de svenska kyrk­taken tar vägen.

– Nej, men nu när det har blivit så stort är det uppenbart att det inte är någon lokal skrotnisse som är i farten. Vi misstänker att kopparn säljs vidare till utlandet, säger Kenneth Mandergrehn, kulturarvsbrottssamordnare på Rikspolisstyrelsen.

Kyrkornas skimrande tak har alltså blivit big business och det finns teorier – obekräftade – om organiserade ligor som drar land och rike runt. Att flera av stölderna har skett i kustområden kan vara ett tecken på att den skrymmande metallen lämnar landet med båt.

Mot sådana motståndare står sig de svenska landsbygdsförsamlingarna slätt. Därför har Svenska kyrkan höjt rösten och kräver att polisen ska ta ett helhetsgrepp på kopparstölderna.

Kenneth Mandergrehn bekräftar att ett sådant arbete redan har inletts.

– På central nivå har vi insett allvaret. Vi försöker kartlägga stölderna, hitta mönster och titta på hur andra länder har agerat. Men dessa brott kommer nog inte avta i brådrasket, inte så länge kopparpriserna är höga.