Under de kommande tio åren räknar Pajala kommun med en kraftig ökning av invånarantalet tack vare Northland Resources nya järnmalmsgruva. För kommunen innebär gruvsatsningen enorma utmaningar. Nya bostäder och vägar måste byggas och det krävs stora investeringar i VA-försörjningen.

– Trycket på kommunen är stort, inte minst på plan- och byggsidan, berättar plan- och miljöchefen Johanna Alm. Tidigare har det inte funnits behov av nya bostadsområden. Nu är läget helt annorlunda. Vi har fullt upp och behöver utöka personalen.

Plan- och miljöenheten håller till i kommunhuset mitt i byn. Här jobbar åtta personer och arbetstempot är högt. Den nya järnmalmsgruvan är motorn i utvecklingen.

När vi i mitten av juni träffar Johanna tillsammans med administrativa handläggaren Meeri Mäki, bygglovshandläggarna Maria Alldén och Madelene Rova samt David Pekkari från Pajalabostäder pågår gruvbygget i Kaunisvaara norr om Pajala för fullt.

När själva brytningen börjar i det jättelika dagbrottet i slutet av året blir gruvan permanent arbetsplats för 500–600 personer. Kommunen riskerar att tappa folk till gruvan, som erbjuder betydligt högre löner. Hittills är det ett tiotal inom kommunen som tagit tjänstledigt eller sagt upp sig för att pröva på något nytt.

För att kommunen på sikt ska kunna vara konkurrenskraftig krävs det enligt Kurt Lind på arbetsförmedlingen att lönerna höjs, precis som i Kiruna. Men än har kommunen knappast råd med det. Och hittills har man lyckats rekrytera folk, även om det börjar bli problem på den tekniska sidan.

Det stora problemet i Pajala är bristen på bostäder. För två år sedan kunde man välja bostad. I dagsläget står över 800 personer i bostadskön. De som nu arbetar med gruvan bor i tillfälliga bostäder eller pendlar.

– Många nya bostadsområden måste fram och vi arbetar för högtryck, både på plan- och bygglovssidan, berättar Johanna Alm.

Pajalabostäder har uppfört sex villor och håller på att bygga 28 lägenheter i ett nytt område, Tallbacken, i den västra delen av byn. I etapp två och tre blir det ytterligare 40 villor och 35–40 lägenheter. De villor som nu är färdiga är på drygt 100 kvadratmeter och ska hyras ut till en månadshyra på drygt 10 000 kronor. Att i nuläget sälja husen är svårt innan man vet hur utvecklingen blir i Pajala. Bankerna håller hårt i pengarna.

– Det som byggs nu räcker inte på långa vägar, säger David Pekkari, som tidigare arbetade på plan- och miljöenheten, men nu är byggprojektledare på Pajalabostäder. Fler bostäder måste byggas. Det finns planer på att exploatera ner mot centrum, och kanske bygga lite högre hus. Våra planerare jobbar intensivt och har en ständig dialog med bygglovssidan.

Politikernas vision är att kommunen år 2020 ska ha 10 000 invånare mot dagens drygt 6 250. För kommunen innebär befolkningsökningen att skatteintäkterna ökar dramatiskt. En ökning med tusen personer ger runt 70 miljoner kronor i ökade skatteintäkter. Hur mycket kommunen tjänar netto på inflyttningen är i dag svårt att säga. Många faktorer spelar in, exempelvis hur många barnfamiljer som flyttar in, hur många barn som föds och vilka investeringar som kommunen måste göra.

Plan- och miljöenheten arbetar med många av de frågor som är viktiga för kommunens utveckling. Själva miljötillsynen av gruvverksamheten faller under länsstyrelsen, men exempelvis bygglov för tillfälliga boenden och tillsynen av mindre anläggningar inom gruvområdet är kommunens ansvar.

– Mycket kring gruvan genererar arbete för oss, berättar Maria Alldén. Många tillfälliga bostäder uppförs och måste följa kraven enligt plan- och bygglagen. Det går inte bara att smälla upp baracker. Bostäderna har samma krav som alla andra byggnader, och vi kan hindra vissa lägen. Samtidigt måste barackerna finnas om gruvverksamheten ska fungera.

Maria berättar att det inte är ofta som hon säger nej till bygglovsansökningar. Ibland kan det krävas revideringar, men det mesta brukar kunna lösas i samförstånd.

Bygglovsansökningarna ökade med 40 procent mellan 2010 och 2011. Många av ärendena gäller förhandsbesked i strandskyddsfrågor. Trots att kommunen har cirka 4 000 kilometer strandnära områden är man tvungna att följa samma regelverk som alla andra kommuner.

– Strandskyddslagen är alldeles för hård. Det tycker alla utom de som bestämmer i Stockholm, säger Meeri Mäki, som jobbat 25 år inom kommunen.

Hon har bott i Pajala största delen av sitt liv och berättar om samhällets stora förvandling. Hela kommunen sjuder av aktivitet. Matvarubutikerna som tidigare stängde klockan 18 har numera öppet till 21. Lunchrestaurangerna är fulla och på kvällarna går folk ut och äter.

– Förr var det lugnt och stilla här. Nu är det till och med bilköer och samhället ska få sin första rondell, berättar hon.

Meeri Mäki har på nära håll upplevt plan- och miljöenhetens förvandling från en ganska stillsam arbetsplats till dagens betydligt stressigare.

– När jag började här var vi 4–5 personer på hela avdelningen, varav en bygglovshandläggare, som bara hade ett fåtal ärenden per år. Nu är det en helt annan rusch.

Även Maria Alldén är född och uppvuxen i Pajala. Hon började på plan- och miljöenheten 2009 som projektanställd planerare och blev tillsvidareanställd bygglovshandläggare i oktober 2011. Hon berättar att det är speciellt att jobba på plan- bygg- och miljöavdelningen i en liten ort, där alla känner alla. Handläggaren får räkna med att stöta ihop med personen som sökt och kanske fått avslag på sin ansökan.

– Men vi som har bott här länge är vana vid situationen, och det bli sällan några problem, skrattar hon.

Strandskyddsfrågorna vållar mest problem. Med så många obebyggda strandnära områden har Pajalaborna svårt att förstå att de inte får bygga närmare än hundra meter från vattnet. En ny lagstiftning gör det dock lättare att ge dispens. Kommunen kan i sin översiktsplan peka ut områden där en dispens kan bidra till utvecklingen av landsbygden. Plan- och miljöenheten har pekat ut en rad områden där den nya lagen kan gälla. Planen har antagits av kommunfullmäktige och har fått mycket beröm från länsstyrelsen och andra kommuner.

De anställda på plan- och miljöenheten måste kunna det mesta. Jämfört med större kommuner är arbetsuppgifterna betydligt bredare. Plansidan arbetar både med detaljplaner och översiktsplaner, och byggsidan både med bygglov och bostadsanpassning. På miljösidan är bredden minst lika stor.

– Vissa kommuner har inspektörer som bara jobbar med livsmedel. Här har vi även hand om miljö och hälsa. Vi är så få att vi måste kunna jobba med alla frågor, säger Johanna Alm.

Hon tycker att det är roligt och omväxlande att jobba brett, samtidigt som hon medger att det ibland kan vara stressigt att hålla reda på många olika ärenden.

– Det finns alltid en risk att man tappar specialistkunskapen, men det finns möjlighet till specialisering, och fördelarna överväger. Alla tar ett ansvar för helheten. Det gör att det blir en stor sammanhållning, och vi umgås även privat.

Johanna Alm bodde i Stockholm i elva år innan hon 1997 flyttade till Pajala. Den första tiden gick bra, men efter något år råkade hon ut för en liten kris innan hon förstod hur den lilla orten fungerar.

– Är man inte född här kan det ta ett tag innan man vänjer sig, berättar hon. Här vet man det mesta om varandra, och vi får räkna med att bli igenkända även privat i exempelvis affären. Vi träffar dem som vi handlägger ärenden till, och det måste vi kunna hantera. Numer tycker jag det är väldigt bra att bo här. Här finns en gemenskap som inte finns i stora städer.

Plan- och miljöenheten har genomgått ett generationsskifte med många pensionsavgångar och flera på avdelningen är unga. Personalomsättningen är relativt hög. Många nyexaminerade söker sig till mindre kommuner när de ska ha sitt första jobb, men blir inte så långvariga.

– De längtar kanske hem eller söker nya utmaningar, säger Johanna Alm. Folk rör på sig mer i dag än förr. Man blir inte på samma jobb hela livet. Men det finns en fördel i att få hit ungdomar med färsk utbildning som är uppdaterade på allt nytt och ofta är väldigt entusiastiska.

Bygglovshandläggare är en "bristvara" i hela landet och det är svårt att rekrytera folk. Madelene Rova är en av de nya på avdelningen. Hon är från Pajala, och efter att ha studerat i Luleå har hon nu återvänt. När vi är på besök har hon jobbat i två veckor, och tycker jobbet är omväxlande och intressant.

– Och Pajala har blivit mycket roligare än när jag växte upp här, berättar hon.

Att Pajala förändras med stormsteg är helt klart. I Johanna Alms arbetsrum hänger en teckning som hennes dotter gjort och som visar det framtida Pajala med höghus och allt.

– Men fullt så drastiskt blir det säkert inte, skrattar hon.