– Att vi nu får en diskussion om det normerande industrimärket är en förutsättning för att vi ska komma någon vart i frågorna om den strukturella lönediskrimineringen, säger Visions ordförande Annika Strandhäll.

Det nya avtalet för lärarna är fyraårigt och ger 4,2 procent i år – övriga avtal har hållit sig till industrimärket på 2,6 procent. Därefter garanteras en löneökning på minst lika mycket som märket 2013. De sista två åren i det nya avtalet är sifferlösa.

Skulle en sådan konstruktion vara något för Vision?

– Vi måste värdera vilken konstruktion våra medlemmar kan tänka sig att ha. Huruvida man på sikt kan tänka sig att ha ett sifferlöst avtal eller inte. Är det en konstruktion som är optimal för våra medlemsgrupper? säger Annika Strandhäll.

Hon menar också att ska man få in större utvecklingsfrågor i avtalet så krävs kanske en längre avtalsperiod. Och vad gäller norm eller inte norm, så kommer Vision fortsätta att lyfta frågan om strukturella löneskillnader mellan sektorerna.   

– Ska vi kunna förändra löneläget jämfört med den privata sektorn så måste välfärdssektorn få gå före normen. Så på så sätt är det intressant att titta närmre på lärarnas avtalskonstruktion, säger Annika Strandhäll.

I snitt beräknas avtalet ge en lärare 3 700 kronor mer i månaden för de fyra åren. Sveriges Kommuner och Landsting räknar med att avtalet innebär en kostnad på 18 miljarder kronor för kommunerna under perioden.