För fjärde året i rad har Vision undersökt hur landets socialchefer ser på sitt uppdrag. Årets rapport bygger på 129 enkätsvar.

Precis som tidigare år framträder bilden av en yrkeskår som är trängd mellan lagstiftning och ekonomi. Nästan 70 procent av socialcheferna anser att det ibland eller ofta finns en skillnad mellan den politiska målsättningen och verksamhetens faktiska utförande.

Trots det pressade läget anser en övervägande majoritet av cheferna att kommunen lever upp till de lagar som styr verksamheten. Mest problem vållar LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. 13 procent av socialcheferna anser inte att de kan leva upp till den, trots att de är en konkret lag med tydliga rättigheter.

När socialcheferna själva får peka ut de viktigaste utmaningarna inför framtiden nämns bland annat resurser och metodutveckling.

Högst upp på listan kommer personalförsörjning, vilket stämmer väl med Sveriges Kommuner och Landstings beräkningar som visar att det kommer att behövas cirka 100 000 nya medarbetare inom socialtjänsten de kommande åtta–tio åren.

– Det är en fråga vi diskuterar mycket hos oss. Framöver kommer det att bli svårt att rekrytera socialsekreterare med särskild kompetens inom barn och familj. Konkurrensen är stor, både från myndigheter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och från andra kommuner, säger Karl Gud­mundsson, socialdirektör i Norr­köpings kommun.

Frågan är hur attraktiv kommunernas socialtjänst är för unga och nyutbildade socionomer och vilka villkor de kan erbjudas? Här är socialcheferna ganska pessimistiska.

Hela 91 procent av socialcheferna tycker visserligen att man kan locka med intressanta arbetsuppgifter. Men bara 39 procent anser att den egna organisationen betalar löner som är konkurrenskraftiga.

– Lönen har stor betydelse, det är både fack och arbetsgivare överens om här i Norrköping. Men den måste också kombineras med goda arbetsförhållanden.

Hälften, 51 procent, av socialcheferna i undersökningen, anser att man kan erbjuda bra karriärmöjligheter. Här anser Karl Gudmundsson att någonting måste göras.

– Den vanligaste karriärutvecklingen är att man blir chef, men tyvärr finns det inte så många specialistfunktioner inom socialtjänsten. Erfarna och kompetenta socialarbetare borde användas för att lära upp och introducera de som är nya. Det skulle alla vinna på, säger han.