Att många äldre och personer med funktionsnedsättning samt andra med särskilda behov får vänta alldeles för länge för att få den hjälp de har rätt till är ett ständigt problem. Flera åtgärder för att få kommunerna att bli snabbare har gjorts. 2002 infördes en särskild straffavgift där kommunerna kan få böta om brukare får vänta längre än de tre månader som kommunen har på sig från det att man fattat beslut om en insats.

Sedan några år är kommunerna dessutom skyldiga att rapportera till Socialstyrelsen hur många beslut de inte har hunnit verkställa inom tre månader.

Trots straffavgifter och rapporteringsskyldighet väntar fortfarande många på insatserna. Vid halvårsskiftet rapporterade kommunerna in 4 245 fall där brukarna fått vänta längre än tre månader. Det handlar bland annat om bostäder med särskild service, kontaktpersoner och daglig verksamhet som de har rätt till enligt socialtjänstlagen och LSS, Lagen om stöd och särskild service till vissa funktionshindrade.

– Man kan konstatera att det är väldigt många som får vänta och det blir ju naturligtvis värre för brukarna ju längre det dröjer. Men om man ska kunna säga något om allvarlighetsgraden skulle man behöva se det över tid. I de här siffrorna ligger både kortare och väldigt långa väntetider, säger Birgit Rengren Borgersen på Socialstyrelsen.

När Socialstyrelsen anser att en brukare väntat orimligt länge kan man ansöka om att kommunen döms att betala en straffavgift. Sedan 2010 har över 1 000 ärenden varit uppe i förvaltningsrätten. I 822 fall har kommuner dömts att betala mellan 50 000 kronor och 1 miljon.

Antalet ej verkställda beslut har legat mellan 4 000 och 5 000 de senaste åren. Men enligt Birgit Rengren Borgersen är det svårt att avgöra om situationen blivit bättre eller sämre eftersom man inte vet hur många beslut om insatser kommunerna fattar. Socialstyrelsen har inte under senare tid gjort någon granskning av om väntetiderna ökat eller minskat.

– Kommunerna måste helt enkelt bli bättre på att planera och avsätta tillräckliga resurser.

Allra flest ärenden just nu har Göteborgs stad. Totalt väntar 402 brukare, hälften väntar på ett boende med särskild service.

Lars Eriksson, planeringsledare på stadsledningskontoret, säger att staden länge jobbat för att bygga bort kön. Bristen är störst för personer med komplexa behov, till exempel de med svår autism som kan bli utagerande.

– Det är oerhört långa planeringsprocesser, det är svårt att hitta mark att bygga på och det är bygglov som överklagas. Som i alla storstäder så är det en generell brist på bostäder i Göteborg och då blir det också svårare att bygga bostäder med särskild service, säger han.

Är det brist på pengar?

– Nej, fullmäktige avsätter pengar varje år som stadsdelarna kan ta del av för att finansiera sina ökade driftskostnader när de bygger bostäder.

När tror du att ni är ikapp med byggandet?

– 2014 närmar vi oss att ha behov och utbud i balans.