När över 200 engagerade personer fulla med åsikter samlas för att fatta en rad viktiga beslut, går det att få de allra flesta nöjda?
Ja, det var med stora förhoppningar ombuden på Visions första förbundsmöte samlades under fyra dagar i Norrköping. Redan innan förbundsmötet hade det på olika möten förts fram skarp kritik mot förslaget till framtidsinriktning som förbundsstyrelsen presenterat och när det gällde svaren på motionerna fanns det enligt många mycket övrigt att önska.

Laddat för diskussioner med andra ord. Och det blev det. Redan första dagen fick styrelsen stryk i frågan om Vision skulle verka för kortare arbetstid eller inte. Argumentet att ingen annan driver frågan föll pladask och nu blir det en fråga förbundet ska jobba med. Jubel utbröt i salen och mest jublade göteborgarna.

Sen fortsatte diskussionerna i utskott och i olika grupper och aldrig tidigare har väl så många sagt så mycket under ett förbundsmöte. Som vanligt dominerade männen i talarstolen, trots att de var i minoritet i församlingen, men i alla andra mötesrum var det kvinnorna som hördes mest. Och det är just i de mindre samtalen som det nya förbundet växer fram, i diskussionerna. Det är där nyanserna väcker nya tankar och idéer. Monologerna i predikstolen, förlåt talarstolen, är inte längre lika viktiga och avgörande.
De som satt och skrev nya förslag till beslut hade mycket att göra och efter arbete sent in på kvällarna blev i stort sett alla ombud eniga om formuleringarna.

För så är det i Vision. Om målet, ett arbetsliv där alla får plats och behövs och som ger möjlighet till gemenskap och utveckling, råder det inget tvivel. Det är vägen dit som det råder delade meningar om. Verkligheterna ser olika ut för de 15 000 fackliga ombuden som tillsammans med 145 000 andra medlemmar är Vision. Det är skillnad mellan att jobba på ett privat behandlingshem, ett kommunalt energibolag eller i ett landsting. Men de olika verksamheterna som ger oss vår gemensamma välfärd i livet, förenas fackligt i Vision.

Lennart Merking från Göteborg, en facklig räv som ofta gått på tvärs, intervjuas på scenen efter 40 år i förbundet: ”Det var med stor förväntan vi åkte hit. Och vi åker mycket nöjda härifrån”. Han får varma applåder och instämmande nickar från ombuden. Det gick, de allra flesta verkar mycket nöjda med de nya besluten.

Ordförande Annika Strandhäll summerade: ”Det är med stor tillförsikt som jag ser på framtiden för Vision! Det känns riktigt, riktigt bra. Tillsammans ska vi förbättra villkoren för våra medlemmars och blivande medlemmars yrkeskarriärer och vardag.”

Annika Strandhäll lovar också att hon ska fortsätta att driva på för att få bort de strukturella löneskillnaderna på arbetsmarknaden och att lönerna i vår sektor måste höjas. Ja Annika, i den kampen har du 160 000 supportrar i ryggen. Minst.

Det är nu det fortsatta bygget av Vision tar vid. För din och dina fackliga kamraters skull. Och glöm inte att fråga de som ännu inte är med i facket om de vill vara med och skapa framtiden.