Eurokrisen har nu på allvar börjat få effekt på den svenska industrin och vi ser en ny våg av varsel om uppsägningar.

Under augusti och september kom det in över 11 500 varsel till Arbetsförmedlingen och i förra veckan gick Telia ut och sa att 2 000 jobb skulle bort. För Telias ägare räcker det uppenbarligen inte med en vinst på sju miljarder kronor om året.
Veckan innan varslade SSAB om att 450 jobb ska bort i Sverige.

Är det vi ser slutet på industrin som motor i svensk ekonomi? Har vi konsumenter börjat göra andra val när vi konsumerar? Och har våra viktigaste exportländer börjat tröttna på de varor vi producerar?

Jag tror att moderna konsumenter väljer att spendera en större del av sina resurser på tjänster i stället för på nya prylar, undantaget mobiler och datorer. En allt större del av exporten utgörs av tjänster och de senaste 15 åren har tjänsteexporten vuxit med i genomsnitt 8,2 procent per år vilket är mer än dubbelt så mycket som varuexportens knappa 4 procent per år.

Det Sverige vi minns från svartvita journalfilmer, där fabriksvisslan förkunnade arbetsdagens början och slut, är just historia. I dag är det främst service och olika tjänster som vi vill ha och behöver.
I mångt och mycket en sund utveckling. Många av de jobb som nu försvinner inom industrin kommer aldrig tillbaka.

Samtidigt kan nya arbetstillfällen skapas i den växande service- och tjänstesektorn. I kommuner och landsting finns fortfarande en hel del förutsättningar att skapa fler jobb för att utveckla och trygga välfärden. Vi behöver ingenjörer för att bygga nya miljövänliga infrastrukturer. Vi behöver fler socionomer och andra inom socialtjänst och omsorg för att göra välfärdens skyddsnät finmaskigt.

Inget barn ska behöva köa för att få hjälp av en kurator på barnpsykiatrin, ingen missbrukare ska behöva vänta i månader på avgiftning och behandling, ingen dement ska behöva irra bort sig i brist på bra äldreboenden.

På fritidshemmen har antalet barn per anställd storlek tredubblats sedan 1980. Vem tycker det är bra?

Ja, listan på vad vi behöver utveckla i vår gemensamma välfärd är lång. Så kör, satsa och investera! Det har vi igen på både lång och kort sikt. Det är i landsting och kommuner framtidsjobben finns.
I vårt moderna samhälle är det servicen och tjänsterna som är det nav som vår vardag snurrar kring. Självklart behövs också industrin, vi klarar oss inte utan energi, mat, bostäder och metaller.

I veckan kom Naturvårdsverket med sin rapport om hur mycket hushållsavfall vi producerar i Sverige.
429 kilo sopor per år och person och det ger oss en icke smickrande femteplats i Europa när det gäller sopor per invånare. Omsorg och välfärd hamnar inte i någon sopcontainer, den förbrukas utan farligt avfall.

Vi behöver färre nya prylar och fler nya spännande jobb i den service- och tjänstesektor som välfärden är. För vår skull.