Plinget i inkorgen triggar omedelbart min inbyggda nyfikenhet, tror bestämt att jag måste kolla vad som kommit nu och på en gång. Samtidigt som jag verkligen vill veta känner jag också ett uns av irritation över att jag inte kan låta bli.

Kan det vara så att mitt fokus på jobbet splittras och försämras varje gång datorn eller mobiltelefonen kallar? Eller är det tvärt om så att jag likt en pilot skaffar mig bättre och bättre simultankapacitet? Kanske kan man faktiskt processa tankar samtidigt som man läser det senaste på skärmen?

Känslan för tid och för vad som går fort eller sakta har en alldeles egen tideräkning när det kommer till datorer och internet. I dag mumlar man irriterat om det tar mer än någon minut att bli uppkopplad, och när allt ”laggar” osar det om adjektiven. Ringa Helpdesk eller slå av strömmen totalt i ett par sekunder är frågan. Fast det tar ju sån tid att starta upp alltsammans igen, säkert några minuter. Men handen på hjärtat, vad är väl några minuter utslaget på en hel arbetsdag?

Jämför med verkligenheten för 40–50 år sedan, när det knattrade hemtrevligt på kontorsrummen och Halda Norden och hennes skrivmaskinskolleger jobbade under våra fingrar så att valsen blev varm och färgbanden blekta. Då fanns inte möjligheten att flytta runt textmassor med ett enkelt ctrl X påföljt av ett snabbt ctrl V. Då var det till att tänka efter före, och om inte det lyckades återstod bara att göra om och göra rätt.

Tänk så många minuter på en arbetsdag som kunde läggas på sådant. Jämfört med dagens sekundkvicka snabbkommandon på datorn. Trots detta får jag känslan av att vi är så mycket mer stressade i dag jämfört med då. Det har hänt något med tiden, jämfört med förr i tiden.

Att ”gå in i väggen” visste man inte ens vad det var på 1960-talet. Gjorde folk kanske det då också men under något helt annat diagnosnamn?
I dag går vi ensamma eller som hela arbetsgrupper till företagshälsan för att prata stresshantering med psykologer. Vi blir ordinerade kurser i mindfulness och yoga, eller får med oss en
cd-skiva med avslappningsövningar hem. Går hem och tränar oss i konsten att befinna oss här och nu.

Själv har jag testat det där med mindfulness för något år sedan. Måste tyvärr erkänna att det enda som hände var att jag blev väldigt stressad över att inte få göra flera saker samtidigt, utan enbart tänka på att just duka bordet när jag dukade bordet.

Mig passar det bättre att samtidigt få lov att fundera litet över kryddningen på middagsmaten, och varthän jag ska styra kosan med jycken på kvällspromenaden. Jag var en olydig elev helt enkelt. Mitt ”mind” var fullt av lite smått och gott kan man kanske säga.

Det finns ingen patentlösning som passar alla. Min får nog bli att lära mig säga nej lite oftare när jag har överfullt i jobbalmanackan, att lägga in arbetstid för eftertanke i samma almanacka och framför allt börja stå emot impulsen att kolla min inkorg i datorn så fort det säger pling.

Vilken väg väljer du?

Lena Manneby
är journalist på landstinget i Jämtland och funderar just nu på hur vintervita ett par norrlandsben egentligen kan bli efter en lång och mörk vinter.