En okänd man på spårvagnen hjälper mig lyfta upp sulkyn med grabben i. Han försöker sedan prata med mig på en knagglig blandning av svenska och engelska. Till sist fattar jag vad han säger. Han berättar vilken hållplats han ska av vid i fall jag behöver hjälp med sulkyn igen vid avstigning.

Det är ett underligt land vi lever i. Ena stunden tycks den enbart befolkas av flinthjärtan för att i nästa stund svämma över av mänsklig värme på spårvagnen.
Nuläge i Sverige hösten 2012. Vi har skyhög ungdomsarbetslöshet. De som har arbete, arbetar ibland för två i många slimmade organisationer.

I vissa kommuner drar kommunalrådet in fikabrödet för de anställda medan man i andra kommuner gör en muralmålning av kommunalrådet för 600 000 kronor. En tandsköterska kan efter elva år i yrket ha 20 000 kronor i grundlön. Sjuksköterskeupproret handlar om att få 24 000 kronor som ingånglön.

Samtidigt visar Visions enkät till landets socialchefer att de i stort är eniga om att organisationen inte kan betala löner som är konkurrenskraftiga.

Ikea retuscherar bort kvinnor från sin katalog. Tintin skulle rensas bort från biblioteket i Kulturhuset i Stockholm. Säpo har fest med tema James Bond för 5,3 miljoner.

Det är ett underligt land vi lever i. 
30 nya mejl i inkorgen. Utanför fönstret är det regn, grått och känslan av att befinna sig i DDR är påtaglig.

De här dagarna när allt är jämntjockt, kaffemaskinen sönder, intranätet strejkar, du måste beordra någon till övertid, du får samtal från en missnöjd medborgare eller när du inte helt enkelt inte har lust längre.

Du stänger av. Du böjer dig inför mörkret och dårskaperna. Vem orkar protestera idag och vara en sund motkraft. Det är då det är tur att vi har ”Sveriges viktigaste jobb”.

Ett av de där 30 mejlen visar sig vara från Gud. Han skriver kort och koncist: Stefan, du ska bygga en ark och fylla den med människor du vill ha med dig för att klara en färd över till ett nytt förlovat land.

Jag plitar ned namn efter namn. Laleh som om kvällarna ska få sjunga Bjuröklubb för oss och Leila som ska få baka av sina recept varje dag.

Överst på min lista skriver jag dock ”Okänd man på spårvagnen”. Om man bemödar sig med att berätta vilken hållplats man ska gå av vid så att en pappa med sulky ska få hjälp, ja, då har man fan förtjänat en plats på arken.