Du på jobbet
”Jag är kritisk till hur utredningarna går till i Sverige. Det finns inga kvalitetskrav i föreskriften, säger Carola Löfstrand, Visions ombudsman med ansvar fö
När ord står mot ord är det svårt att avgöra om det är mobbning eller inte. I Norge har en ny modell tagits fram för att göra en så snabb och rättvis bedömning som möjligt.
Fakta Så går det till att granska mobbning
Börja i fredstid
Det är viktigt att alla på arbetsplatsen är överens om hur en faktaundersökning ska gå till och vem som ska göra den. Detta görs bäst långt innan några konflikter hunnit uppstå. En förutsättning för att faktaundersökning ska fungera är också att det finns gemensamma regler och rutiner för hur mobbning ska hanteras. I rutinerna bör man skriva in hur faktaundersökningen ska genomföras.
Minst två personer
Att fundera på är om personerna som gör undersökningen ska komma inifrån organisationen eller från ett konsultföretag. Det bör vara minst två personer och dessa ska ha utbildats i hur en faktaundersökning går till. De som utför undersökningen ska ha förtroende från både den som känner sig utsatt och den som är anklagad.
Skriftlig klagan
Faktaundersökningen börjar med att en anställd lämnar in en skriftlig klagan.
Intervjuer med de inblandade
Undersökningen bygger på intervjuer med de inblandade, vittnen och eventuell skriftlig dokumentation. När de är klara ska utredarna skriva en rapport där de kommer fram till en slutsats, till exempel om de undersökta handlingarna varit otillbörliga, kränkande eller oacceptabla, och om de kan anses vara trakasserier eller mobbning. I vissa fall går det kanske inte att bevisa och man måste inse att ord fortfarande står mot ord.
Stödpersoner
Både den som känner sig mobbad och den som är anklagad för mobbningen bör ha med sig en stödperson till intervjuerna.
Syfte
Syftet med en faktaundersökning är inte att överta rollen som domstol utan att ge arbetsgivaren ett underlag för hur situationen kan lösas. Undersökningen kan också upptäcka brister i organisationen som ökar risken för mobbning eller konflikter, till exempel oklara ansvarsområden.
Källa: Skriften Faktaundersökelse Når påstand står mot påstand – hvordan komme vidare? Av Arbeidstilsynet.
Om en anställd känner sig mobbad måste arbetsgivaren enligt arbetsmiljölagens föreskrift om kränkande särbehandling göra en kartläggning. Rekommendationen är att den ska göras av företagshälsovården, men genomförs ibland även av personalavdelningen eller en extern konsult.
– Jag är generellt kritisk till hur utredningarna går till i Sverige. De har varierande kvalitet beroende på vem som gör den och om man kommit överens om vad den ska ta upp och inte. Det finns inga kvalitetskrav i föreskriften och det påverkar tilliten för den som känner sig utsatt för mobbning och rättssäkerheten svajar, säger Carola Löfstrand, Visions ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor.
Hon berättar att hon sett skräckexempel på utredningar på ett halvt A4-papper, gjord av personalkontoret, som konstaterar att det inte förekommit någon mobbning.
– Hur stor trovärdighet har en sådan utredning? Utredningarna spelar dessutom en avgörande roll för om man i ett senare skeende kan få godkänd arbetsskadeersättning av Försäkringskassan, säger Carola Löfstrand.
Metoden som det norska arbetsmiljöverket tagit fram med hjälp av mobbningsforskare och arbetsmarknadens parter kallas "faktaundersökning". Den går ut på att ta reda på fakta på ett systematiskt, oberoende och genomtänkt sätt. Det är också viktigt att undersökningen inte drar ut på tiden, eftersom det är jobbigt för alla inblandade.
– Den metod som finns i Norge finns det all anledning att titta på och ta lärdom av. De har kommit längre med hur man framgångsrikt kan motverka och hantera mobbning på arbetsplatserna än oss i Sverige, säger Carola Löfstrand.
Hon tycker att faktaundersökning är ett bra exempel för att ställa högre krav på utredningen eftersom alla är överens om kriterierna redan från början.
– Står det i den lokala handlingsplanen vilka krav som ska gälla är det svårt för arbetsgivaren att frångå sina egna rutiner.
Hon tror också att faktaundersökning kan vara bra, inte bara för de inblandade individerna, utan för hela arbetsplatsen, eftersom undersökningen kan vara ett stöd till att komma åt destruktiva kulturer på jobbet.
”om jag var Ordförande i Riksidrottsförbundet skulle jag ge större utrymme i samhället åt spontanidrotter, som skateboard och BMX”, säger Anders Gothnell.
Snowboardtränaren Anders Gothnell och hans elever på Storumans folkhögskola sög ut det sista av vintern i Tärnaby spring break session förra helgen.
Fakta Anders Gothnell
Ålder: 37 år.
Yrke: Snowboardtränare/-lärare.
Arbetsplats: Storumans folkhögskola i Tärnaby.
Lön: 31 000 kr/mån.
Fritid: Att åka snowboard, surfa och segla.
Vad är Tärnaby spring break session?
– Det är en trevlig avslutning på snowboard- och skidsäsongen som vi på skolan håller i, där vi som är parkråttor kan mötas. Nu hade vi byggt ett 20-metershopp som vi lagt lite extra kärlek på, med snyggare kanter och finish än vanligt, och folk kom och hoppade och hade roligt. Några foto- och filmteam var här också.
Så det fanns snö kvar?
– Det har varit jättevarmt ett par veckor innan, så en del snö hade smält, men vi skrapade ihop det som fanns kvar. Vi har också använt konstsnö som är lite tuffare än vanlig snö, och håller längre. Men vi är heller inte så kräsna och kan köra på lite brunfläckar i backen.
Varför gjorde ni det här?
– För att det ska hända någonting här i Tärnaby på våren, och för att visa att det går. Det var första året vi gjorde det här, och vi hoppas kunna göra en större grej av det nästa år.
Vad planerar ni då?
– Vi vill ha en tävling och att branschfolk ska komma och visa upp nästa säsongs nya material, som intresserade ska kunna prova. Tanken är att det ska bli en årlig återkommande grej i slutet av varje säsong.
Känns det inte lite sömnigt med ett vinterarrangemang när alla längtar efter våren?
– Nej, många av oss åkare gillar våren, när det är soligt och ljust, och hoppen och landningarna blir mjuka. Nu kan man passa på att öva in nya trick. Det är faktiskt helt underbart den här perioden. Det är konstigt att folk slutar åka tidigare.
Anne-Louise Ringqvist gillar utmaningar och vill gärna gå vidare i karriären. Foto: Linköpings bildbyrå
Hon trivdes som administratör på en skola men längtade efter en utmaning. Erfarenheten från ett fackligt yrkesnätverk gav Anne-Louise Ringqvist ett nytt jobb och mer avancerade arbetsuppgifter att sätta tänderna i.
Fakta Tre alternativ till chefskarriären – vad passar dig?
1.Expertkarriär
Din drivkraft är att fördjupa dig inom ett område och bli bättre och kunnigare. Dina specialistkunskaper kan leda till att du får ett eget ansvarsområde, så småningom kanske också en roll som senior rådgivare till mindre erfarna kolleger.
2. Episodisk karriär
Du gillar förändring, att lösa problem och nya arbetsuppgifter att ta tag i. Du passar som projektledare eller gruppmedlem i ett avgränsat projekt.
3. Utvidgande karriär
Du vill bredda din kompetens och dina arbetsuppgifter. Din vilja att lära dig nya saker som knyter an till den befintliga kunskapen gör att du ofta rör dig i sidled när du byter arbete inom organisationen.
Som skoladministratör hade Anne-Louise Ringqvist ett omväxlande jobb och hon trivdes i rollen som rektorns högra hand. Hon tog hand om fakturorna och skötte vikarieanskaffning, lönerapportering och hade koll på det mesta som hände på skolan.
Men åren gick och hon kunde också se att hon tillhörde en osynlig yrkesgrupp som var ensamma på skolorna. När Vision med stöd från kommunen startade ett nätverk för att förbättra villkoren för skoladministratörer ville Anne-Louise Ringqvist vara med och påverka.
– Vi ville inte bara klaga utan komma med konstruktiva förslag om hur man skulle satsa på yrkesgruppen. Ledningen lyssnade och avsatte pengar, vilket bland annat ledde till att vi ordnade en kompetensutvecklingsdag för alla skoladministratörer 2011, berättar hon.
Arbetet för nätverket gjorde att den lokala Visionsavdelningen fick upp ögonen för Anne-Louise Ringqvist och hon valdes in i styrelsen. Hon var en av dem som fick ansvaret att sköta arbetet och samordningen kring Skoladministratörernas dag.
– Jag bokade lokaler, föreläsare och ordnade underhållning. Det var massor med jobb men jag trivdes och klarade det bra.
Nu hade Anne-Louise Ringqvist fått blodad tand och ville gärna ha mer avancerade arbetsuppgifter. De egna barnen hade blivit större och klarade sig själva och nu var det dags att komma vidare med den egna utvecklingen.
För att få mer kött på benen gick hon Medarbetarakademien, en internutbildning som Norrköping, Linköping och Mjölby kommuner genomför gemensamt för att stimulera den personliga utvecklingen.
Och i höstas utbildade sig Ann-Louise Ringqvist till ekonomiassistent och började för två månader sedan på utbildningskontoret centralt. Där har hon bland annat ansvar för bankgirokontot, sköter fakturering och fördelar elevpengarna till skolorna.
– Det är mer utmanande och komplicerade arbetsuppgifter än jag haft tidigare och det krävs att man fördjupar sig. Arbetet för nätverket gjorde att arbetsgivaren såg min kapacitet, kanske var det en förklaring till att jag fick det här jobbet, funderar Anne-Louise Ringqvist.
Men den nya tjänsten har inte inneburit något lönelyft.
– Nej, tyvärr verkar det inte fungera så i Norrköpings kommun. Det var i och för sig inte därför jag bytte jobb, men det är klart att det hade varit trevligt om jag hade fått högre lön också.
Det hindrar henne inte från att drömma om att ta ytterligare ett kliv i karriären.
– Jag är hela tiden på väg. Jag tror inte att jag kommer att sitta nöjd här tills jag blir pensionär, säger hon.
Läs även Alla måste få chans till karriär
”om jag var chefsträdgårdsarkitekt skulle jag välkomna fler offentliga gemensamma ytor som mötesplatser”, säger Sara Ström.
Tänk att ha en liten, liten plätt att kunna odla sitt eget på. Parkingenjören Sara Ström förverkligar en dröm för flera invånare i Haninge kommun.
Fakta Sara Ström
Ålder: 39 år.
Yrke: Parkingenjör.
Arbetsplats: Stadsbyggnadsförvaltningen i Haninge kommun.
Lön: 32 400 kr/mån (gäller heltid). Fritid: Politik, vänner och mitt barn.
Vad är det du gör?
– Jag gör i ordning odlingslådor, alltså pallkragar med jord, för utlåning till stadsbor som inte har någon egen trädgård att odla i. De kan nu odla i en park i närheten av där de bor.
Vad är tanken med det?
– Vi vill få folk att upptäcka våra parker och att vara ute och träffas. Att odla och gräva påverkar människor positivt, så vi får samtidigt en lyckligare befolkning. Det är ju också väldigt populärt med odling just nu, och jag tror att folk vill odla egen mat om de bara har möjlighet.
Får de sätta odlingslådorna var de vill i parkerna?
– De ska inte ersätta kommunens planteringar, utan ska placeras i mellanrummen, till exempel längs med gångvägar.
Krävs någon förkunskap så att lånarna inte har ihjäl grödan?
– Nej, men kommunens Miljöverkstad har en stadsodlingsgrupp med möten där man kan lära sig. Sedan finns det ju hur många tidningar som helst som ger odlingstips. Men skulle man råka ha ihjäl sin gröda så är det så. Fast parkerna är förstås en allmän plats, så det finns ingen garanti för att grödan inte förstörs eller stjäls, men ofta är det mycket mindre vandalisering än man tror.
Hur stort är intresset?
– Vi har inte börjat marknadsföra det än, och redan har sju, åtta personer hört av sig, och vi har tio stadsodlingspaket att låna ut.
Håller ni koll på vad de odlar?
– Nej, de får odla vad de vill, men inte använda gifter och det ska vara snyggt och prydligt.
Glöm inte humor. Du måste inte alltid vara så seriös, även om du använder sociala medier i jobbet. Illustration: Kati Mets
Är du trött på bilder på vad kompisarna åt till middag, statusuppdateringar om fredagsmys och gulliga djur? Tänk om – forskaren Niklas Myhr menar att tramset fyller en viktig funktion.
Fakta Vilken typ är du?
Tidningen Vision gjorde en ovetenskaplig spaning på Facebook i jakt på de typiska användarna.
Aktivisten - Gillar upprop och protestlistor. Postar inlägg om skrämmande djurförsök, lidande barn i fattiga länder och diverse politiska orättvisor. Kanske för att döva sitt samvete. För aktivistens vänner är risken att ett klick på bilder som lovar att skänka en dollar till de fattiga barnen i stället invaderar deras mejlkorg med spam.
Mysföräldern - Fredagsmyyyyyyyys, långkok, glada barn i solskenet, kaffe latte, finmiddag med älsklingen. Mysförälderns vägg består av en kavalkad av pastellfärgade bilder på det perfekta familjelivet. Dock går det att skönja vissa sprickor i fasaden om man läser noggrant i Mysförälderns konversationer med vänner där kolik, såriga bröstvårtor och barnens matvägran är viktiga inslag.
Fashionistan - De flesta bilder Fashionistan lägger upp består av bilder på sig själv, tagna på toa, eller i olika omklädningsrum på stan, iklädd Dagens outfit. Personen länkar också gärna till olika webbshoppar med kommentarer som OMG!!!! MÅSTE HA!!!! Spenderar nätterna på Tradera för att hitta modefynd som Fashionistan sedan visar upp på sin blogg.
Ubåten - Delar inget med någon, en gång om året kommer ett livstecken av typen grattis på födelsedagen. Profilbilden är suddig. Men Ubåten har stenkoll på vad alla andra gör och beklagar sig ofta över att "alla andra" ogenerat visar upp hela sitt liv på nätet och kraxar om att de kommer att ångra sig när de blir äldre eller ska byta jobb.
Reklamaren - Facebookar enbart i professionellt syfte och lägger ut varenda uppdatering av företagets hemsida på fejjan. Kräver att sina vänner ska gilla företaget och spammar kompisar med erbjudanden de inte är intresserade av.
Livsloggaren - Livsloggaren har åsikten att allt hon eller han gör kan vara intressant för andra. Därför läggs samtliga måltider, fester, fikor med kompisar, konversationer om livet, jobbet upp på nätet för allmän beskådan. Har fler vänner som livsloggaren inte har träffat IRL än vänner personen träffar på riktigt. Det kan bero på att dessa kompisar tröttnat på att umgås med en person som hellre facebookar, twittrar och Instagrammar under middagsbjudningar än deltar i konversationerna som pågår.
Sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram och LinkedIn ökar stadigt i popularitet. Facebook har en miljard användare och i Sverige är det cirka 4,8 miljoner personer som använder mediet. Men det är fortfarande en hel del skeptiker som vägrar logga in.
– Många avfärdar sociala medier som Facebook och Twitter med att det är slöseri med tid. Vad finns det för värde i att veta vad någon har på lunchmackan? Men jag skulle vilja slå ett slag för det goda tramset, säger Niklas Myhr, professor i sociala medier på Chapman University i Kalifornien.
Han skriver just nu på en bok med titeln Det goda tramset tillsammans med konsulten Åsa Stenström.
Niklas Myhr menar att lunchmackan vi lägger ut på Instagram eller Facebook bygger tillit och förtroende människor emellan. Kanske inte den enskilda mackan men alla de små vardagbetraktelserna, bilderna och åsikterna en person lägger ut på sociala medier ger andra en känsla för hur man är och har en smörjande funktion för djupare relationer.
– Se det som en ström av inlägg, som massor med små penseldrag i en tavla. Man blir påmind om varandras existens, förstår hur personer fungerar och avhandlar småpratet. Sen när man väl ses kan det bli mer pang på rödbetan och man kan direkt prata om djupare saker, säger Niklas Myhr.
Han tror att det så kallade tramset är något som funnits människor emellan i alla tider för att upprätthålla relationer. Men på sociala medier det blir så mycket tydligare.
Facebook, Twitter och andra plattformar är förstås inte bara till för de närmaste vännerna. Enligt Niklas Myhr är de utmärkta ställen att skaffa sig nätverk, bygga sin
karriär och få nya infallsvinklar.
– Det kan dyka upp möjligheter som du själv inte tänkt på eller så kan du hitta personer som kan ge dig de möjligheter som du behöver i din karriär, säger han.
Har man lite kontakt med någon på sociala medier kan det sänka trösklarna för att boka in ett möte i verkliga livet. Att veta vad bekanta jobbar med eller har för fritidsintressen gör det också lättare att veta vem man ska ringa om man behöver ta reda på något. Men att odla ett nätverk tar tid, det kräver att man är tålmodig, tänker långsiktigt och själv delar med sig.
– Man behöver inte lägga ut allt om sig själv, men man ska vara medveten om vad man går miste om ifall man inte lägger ut något, säger Niklas Myhr.
Inom kommuner och landsting har anställda en långtgående meddelarfrihet som gör det svårt för arbetsgivaren att lägga sig i vad man skriver på sociala medier.
Samtidigt finns det yrkesgrupper som har en arbetssituation där man inte kan vara transparent. Till exempel om man jobbar på socialtjänsten eller inom vården där patientsekretessen är hård. Men sunt förnuft räcker långt, tycker Niklas Myhr.
– Arbetsgivare ska inte ha en hård policy för vad man får skriva och inte. Då går de miste om den positiva kraft som sociala medier kan vara för företaget eller organisationen.
Han tycker att fler borde testa att ge sig ut i den sociala mediersfären och inte vara rädda för att berätta om sig själva.
– Många människor har ett roligare liv än de tror. Jag tycker att din vardag kan vara spännande, det kan vara exotiskt för mig. Fler borde våga blomma ut i sociala medier. Många kanske tycker att jag har ett ballt jobb i Kalifornien, men själv tycker jag inte att jag är så ball. I sociala medier kan alla vara balla, det spelar ingen roll vem du är.
Om Jessica Fritzson var ärkebiskop: ”Då skulle jag se till att kyrkan ännu mer kommer ut till folket. Jesus satt inte inne i någon grotta utan var ute och pratade med människor.”
Östtyska spioner utnyttjade kyrkan i Växjö stift från 1960-talet till 1989. När Jennifer Fritzson i förra veckan skickade ut pressmeddelandet blev hon nedringd.
Fakta Jessica Fritzson
Ålder: 42 år.
Yrke: Medieansvarig i Växjö stift samt prästkandidat.
Arbetsplats: Växjö stiftskansli.
Lön: 29 000 kr/mån.
Fritid: Hästar och att vara med familjen.
Vad var det som hände egentligen?
– Växjö stift samarbetade med tyska kyrkan för att stötta kristna i Östtyskland. Men det gjorde också att spioner från Stasi, som ville kontrollera landsmän som flytt till Sverige, fick en smidig väg in i organisationen.
Hur har trycket från media varit?
– Det är det största sedan jag började här i januari. Efter pressmeddelandet har 27 olika medier ringt och velat veta mer. Men det här har varit känt sedan tidigare och har skett i andra stift, och meddelandet handlar också om den konferens vi ska genomföra i höst som handlar om att försöka förstå det som hände. Så även forskare har hört av sig och jag har också själv tagit kontakt med många medier, eftersom jag ser det som jättepositivt att kunna nå ut med budskap från kyrkan genom dem.
Hur har reaktionerna från allmänheten varit angående spionaget?
– Jag har inte rört mig så mycket på stan, så jag vet inte. Men halvbekanta människor hör av sig, och i stallet, där jag är mycket med mina barn, tycker de andra hästmammorna att det hela är spännande.
Är det ingen som varit arg, ledsen eller besviken för att det kunde ske?
– Inte som jag har mött. Men det är bra att vi ska ha konferensen i höst, för att undvika att kyrkan utnyttjas på liknande sätt i framtiden.
Hur förbereder du konferensen?
– Inget särskilt just nu. Men informationsavdelningen kommer att berätta mer när det närmar sig. Fast då är jag föräldraledig med mitt åttonde barn.
Gör inte sura miner eller himla med ögonen när du pratar med någon. Även om personer inte ser det hörs det snabbt på tonfallet. Illustration: Annicka Istemo
Obesvarade mejl, konstiga mobilsvar eller någon som lägger på i örat på en. Kommunikation är en ständig källa till irritation och missförstånd. Här kommer tipsen om hur du sköter mejlen och telefonen på ett proffsigt sätt.
Många tjänstemän spenderar timmar varje dag framför mejlkorgen och i telefon. På vissa arbetsplatser finns strikta policys om hur man ska bemöta personer som hör av sig. På andra ställen har en egen kultur växt fram där det är helt okej att använda smileys, förkortningar och annat i den digitala kommunikationen.
E-post är en snabb kanal där ett stavfel ofta tolereras men det är också lätt att missuppfatta tonläget. Ett snabbt ironiskt meddelande kan av mottagare uppfattas som oerhört otrevligt.
Här har vi samlat vett och etikettproffset Magdalena Ribbings bästa tips för hur du kommunicerar artigt och professionellt.
MEJL
• Besvara mejl som innehåller frågor. Kan du inte svara på frågan, skriv att du inte vet i stället för att ignorera mejlet.
• Får du inte svar på en fråga som du skickat till någon är det helt okej att skicka ett nytt mejl med ämnet ”Omsänd fråga” och om det behövs ett tredje mejl med ”Påminnelse om obesvarad fråga”. Det är inte oartigt, utan det är den som inte svarar som är oartig.
• Använd inte din jobbmejl till privata konversationer utan skaffa ett annat mejlkonto för det. Tänk på att arbetsgivaren kan gå in och kolla din e-post. Ett feltryck kan också få stora konsekvenser om du råkar skicka ett hemligt privat mejl till hela arbetsplatsen. Avhandla därför inte heller skvaller eller bråk med kollegor via din jobbmejl.
• Håll koll på mejlspråket. Versaler betyder att man skriker och smileys och förkortningar bör undvikas om mottagaren inte känner till dem.
• Det första mejlet kan inledas med Hej Förnamn och sluta med Hälsningar Namn. I det andra mejlet kan man skriva Hej igen och avsluta med sin förnamnsinitial. Ytterligare mejl behöver inte ha någon inledning men avslutas med initial.
• Vill du skriva Vänliga hälsningar så skriv ut hela orden och inte MVH, eftersom det då framstår som att du är för oengagerad för att orka skriva ut det.
• Mejl ska vara så korta som möjligt och ska inte skickas till fler än nödvändigt. Stavfel går att komma undan med i mejl eftersom det handlar om snabb kommunikation men om du skickar ett viktigt mejl till någon i extern kontakt eller annan viktig person bör du vara noga med stavningen.
TELEFON
• Svara inte bara med ditt förnamn om du inte vet vem som ringer. Att svara med organisationens namn och sedan ditt fullständiga namn är professionellt.
• Gör inte sura miner eller himla med ögonen när du pratar med någon. Även om personer inte ser det hörs det snabbt på tonfallet. Man är inte heller anonym i telefonen och kan sucka eller snäsa av någon. Plötsligt står du ansikte mot ansikte med klienten, frågeställaren eller kunden.
• Ät inte medan du pratar i telefon.
• Om du själv blir illa bemött i telefon ska du hålla dig lugn och vara tillmötesgående ändå. Om någon förolämpar dig kan du säga att ”jag tror inte vi kommer så mycket längre, adjö”.
• Om du har lovat någon att ringa tillbaka ska du göra det. Säger du i din telefonsvarare att du kommer att ringa tillbaka så ska du också göra det. Du behöver dock inte ringa upp personer som inte lämnat något meddelande bara för att du ser att du missat ett samtal.
• Lär dig hur din telefon funkar så att personen som ringer inte hör att du svarar för att sen direkt lägga på om du är upptagen.
Källa: Boken Etikett på jobbet av Magdalena Ribbing.
Läs även: De är experter på att prata i telefon
Om Linda Ernegren var chef för Arbetsförmedlingen skulle hon satsa på de unga, vilket arbetsförmedlingen redan gör. Det är de som ska växa upp i det här samhället.
Vad ska jag bli när jag blir stor? Vad finns det för yrken och hur kommer man in på en utbildning? Linda Ernegren hjälper vilsna ungdomar att hitta rätt i jobbdjungeln.
Fakta Linda Ernegren
Ålder: 30 år.
Yrke: Ungdomskonsulent.
Bor: Söderfors.
Familj: Sambo och två barn.
Intressen: Styrketräning, är gruppträningsinstruktör
Vad är projekt 18–24?
– Det är ett samverkansprojekt mellan Tierps kommun och arbetsförmedlingen för att stärka ungas möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Tierp är en av de kommuner som har störst ungdomsarbetslöshet. Vi märker dessutom av lågkonjunkturen i vissa branscher. Det är till och med svårt att hitta praktik till de deltagare som är utbildade inom dessa områden, till exempel bygg och industri.
Vad innebär ditt jobb?
– Jag jobbar med ungdomarna i åtta veckor innan jag lämnar över dem till projektets arbetskonsulent för praktik. Jag jobbar med gruppverksamhet. Då får ungdomarna kartlägga sig själva, vad de har för egenskaper och hur de kan sälja in sig till en arbetsgivare. Vi gör också studiebesök på olika arbetsplatser.
Ni använder motiverande samtal, vad är det?
– Det viktigt att motivera ungdomarna ut på arbetsmarknaden och till studier. Det är svårt att få en fast tjänst utan utbildning. Det största problemet med ungdomarna är att de är vilsna och osäkra. De vet inte hur arbetsmarknaden fungerar eller vilka yrken som kan passa dem. När de väl har hittat rätt väg är det lätt att motivera dem. Då frågar de sig själva varför de inte fått veta det vi lär dem här tidigare.
Vad är roligast med ditt jobb?
– Att träffa alla ungdomar varje dag. Många är spontana, glada och ger energi. Ibland kan det vara svårt att hjälpa ungdomar som har en tung ryggsäck med tråkiga erfarenheter. Men det är väldigt roligt att se när de lyckas.
Illustration: Kati Mets
Allt fler anställda är ständigt uppkopplade mot jobbet. Möjligheten att läsa och svara på mejl när man vill underlättar arbetslivet. Men det finns avigsidor.
Pling i mobilen på kvällen. Ännu ett jobbmejl i korgen och nyfiken som man är går det inte att låta bli att titta, det kan ju vara något viktigt.
Känner du igen dig? Allt fler kan i och med de smarta telefonernas intåg jobba utanför arbetsplatsens väggar. I grunden är det positivt: Ökat eget ansvar, mer flexibilitet och kanske även avstressande att snabbt kunna klara av ett ärende och slippa grubbla över det till nästa morgon.
Men den ständiga tillgängligheten innebär också risker, konstaterar Carola Löfstrand, Visions ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor.
– Det handlar om hälsan. Den som har hög arbetsbelastning kanske väntar med att läsa mejlen tills man kommer hem. Gör man så hela tiden resulterar ju det i att man jobbar mer än heltid och riskerar att få betala det med en sämre hälsa.
Men det går ju snabbt att svara på ett litet mejl?
– Ja, men det tar en viss tid för hjärnan att landa i det man gör. Så även om det går på några minuter tar det mer tid än så från fritiden, säger Carola Löfstrand, som också betonar att det inte bara handlar om hälsan för stunden.
Att vara starkt motiverad i sitt jobb är förstås i grunden väldigt positivt, men hälsan mår bäst av att man också odlar andra intressen.
– För att kunna utveckla våra egna personligheter behöver vi ett utrymme i vår fritid och social samvaro. Det är också en friskfaktor som gör att man bättre hanterar perioder i livet när man inte jobbar, till exempel vid arbetslöshet eller efter pensioneringen.
Bör man ha en policy för gränslöst arbete på arbetsplatsen?
– Ja. Det ska vara tydligt vilka förväntningar vi har på varandra. Annars kan det skapa stress hos vissa och irritation mellan kolleger. Det kan också handla om förväntningar från utomstående. Om en klient, brukare eller kund blir irriterad över att man inte svarar på ett mejl på en klämdag är det bra om det finns en policy att luta sig mot.
Den positiva sidan är friheten och möjligheterna som öppnas av att kunna styra mer över sitt eget jobb. Tekniken kan bland annat underlätta för dem som tidigare varit tvungna att jobba deltid.
– Till exempel för småbarnsföräldrar som kan hämta sina barn tidigare och istället göra en del jobb hemma.
– Tekniken skapar jättebra möjligheter, men vi får komma ihåg att det är stödfunktioner, och se upp så att vi inte blir slavar under dem, säger Carola Löfstrand.
Läs även: Mobila möjligheter på miljöförvaltningen
”Jag är överraskad att ingen har skrivit en deckare i socialtjänstmiljö tidigare”, säger Jeremiah Karlsson.
Socialsekreteraren Jeremiah Karlssons deckardebut är en bladvändare. Men det är inget mord som ska lösas, utan en trasslig familjesituation.
Fakta Jeremiah Karlsson
Ålder: 27 år.
Arbetar: Socialkontoret i Halmstad.
Bor: Halmstad.
Fritid: Skriver, tränar och spelar piano.
Senast lästa bok: Döden i Venedig av Thomas Mann.
Det måste finnas någon slags konflikt för att få med sig deckarläsaren till sista sidan. Men det måste inte nödvändigtvis innebära att någon blir mördad.
– Här står en pojkes framtid på spel och frågan är vem som är skyldig, vad problemen beror på och hur en bra lösning ser ut?
Ni vet hur det brukar vara: En svensk deckare har en luttrad polis eller en vetgirig journalist i huvudrollen. Eller möjligen en ambitiös advokat eller en asocial rättsläkare. Men inte en nyutexaminerad socialsekreterare.
Det ville Jeremiah Karlsson ändra på. På socionomutbildningen i Lund föddes tanken på en berättelse om ett komplicerat barnärende. Under praktiken på socialkontoret i småländska Ljungby 2008 började han skriva om den nybakade socialsekreteraren Edvard som utreder en liten pojke som far illa både hemma och i skolan.
I höstas kom boken ut. Tystnadens älskare, stjärnornas vän är en driven berättelse, både rafflande socialtjänstthriller och detaljrikt socialrealistiskt drama. Den lär tilltala inte bara socialsekreterare och andra med vårdande sociala yrken, utan alla som är intresserade av relationen mellan individ och samhälle i ett välfärdsland som Sverige.
– En socialsekreterare är en spindel i nätet med kontakter med bland annat skolan, psykiatrin och polisen. Det ger utmärkta möjligheter att berätta om samhället. Jag är överraskad att ingen har skrivit en deckare i socialtjänstmiljö tidigare, säger Jeremiah Karlsson.
Djupt inne i den småländska skogen bor elvaåriga Staffan tillsammans med sin arbetslösa pappa. Mamman utnyttjar honom för egna syften och i skolan blir han slagen och mobbad.
Ett antal anonyma anmälningar gör att det blir ett fall för socialtjänsten och den nyutexaminerade Edvard får sitt första stora ärende att sätta tänderna i. Han trevar fram i utredningen på egen hand och tvekar som en prins Hamlet i en situation som han egentligen inte behärskar. Ett tvångsomhändertagande enligt LVU tycks oundvikligt men kommer det verkligen att hjälpa pojken?
Berättelsen ger en fördjupad bild av yrket och de svåra och många gånger livsavgörande val som en socialsekreterare ställs inför – utan att ha tillgång till ett givet facit.
– I media beskrivs yrket på ett väldigt endimensionellt sätt. Genom att berätta om ett fiktivt fall kan jag visa hur otroligt svårt och mångbottnat arbetet är.
I dag arbetar Jeremiah Karlsson som socialsekreterare i Halmstad. Ett högt arbetstempo, mycket pappersexercis och ständiga omorganisationer har fått honom att fundera på att söka jobb som kurator.
I vilket fall som helst kommer han att fortsätta att skriva.
– Det är mitt stora intresse och det jag vill hålla på med.
Och det mesta tyder också på att det kommer en fortsättning på Tystnadens älskare, stjärnornas vän. Nyligen skrev Jeremiah Karlsson sista sidan på en uppföljare om Edvard och hans kolleger på socialkontoret i Ljungby. Nu återstår bara att se om något förlag nappar.





Kommentarer